mthlayounameit

jag orkar inte vara glad efter allt som händer runt omkring mig
seriöst nån måste få tillbaka mig på rätt spår
för jag vill vara som jag var förut,
fan, ibland glömmer man vem man är.

kult att jag åkte till skolan och va så jäääääääääävla opepp, uppkäftig som fan.
det trodde ni inte om mig va?
nej men när väl humöret sätter igång så blir jag verkligen kaxig.
första jag gjorde idag när jag kom till skolan var att komma in i uppehållsrummet
kasta hjälmen på bordet, sätta mig ner med benen i kors och ser kanske hur bitchig ut som hellst
snackade inte med en enda jävel utan gav bara alla som kollade på mig bitchblickar
gick in på matten, fixade inte att sitta still i fem minuter så jag sprang ut stup i kvarten
gjorde ett tal på två timmar, woooho.

sen var det rast, satt helt knäpptyst sen ringde brorsan så fick jag ta ut lite aggrissation på honom, stackarn.
svenskan började, lika bitchigt där, denhär gången slog jag omedvetet knytnäven i bordet ett antal gånger så det börja blöda, satt och smällde foten i golvet

christina märkte att det va nått fel så hon tog in mig i ett litet rum, frågade vad det var som stog till i mitt huve
kunde inte svara på frågan.
satt som en jävla zombie och glodde på tavlan presis bakom henne
märkte inte ens att vi var i samma rum
efter tio minuters stillblick så började tårarna spruta
jag pallar inte mer förändringar.